En riktigt skön helg med delar av familjen hos Alex i Stockholm. Vi tog av någon anledning dessutom med oss katten.

Här är några av de bilder som jag i december tog till Hanna och Alexanders bröllopsinbjudningar. De har temat "resa" på hela bröllopet och därför var vi på stationen och tog bilder som skulle visa att de väntade på tåget. Kul idé egentligen. Jag ska även ta bilderna till Tack-korten sen och då blir det ännu mer sådant. Men det blir inte förrän om en månad då de har gift sig! Spääännaaaande!

Johanna och Seans bröllopsdag. Å, det var verkligen en helt fantastiskt underbar dag!

Ikväll blir det hejdå-fest för Danielle så dagen spenderas med köp av förnödenheter och sådant där som man tydligen ska ha när man har en hejdå-fest. Jarrååååå det blir trevligt det här minsann! Back to work.

För ganska exakt ett år sen lyssnade jag på den här låten. Jag satte snabbt in den på mobilen och har haft den som ringsignal sen dess. Jag brukar sätta på den precis innan jag går in i skolan på morgonen eller om jag ska göra något jobbigt eller något som jag bara behöver peppas inför. Då sätter jag ingång den i hörlurarna och går i takt med musiken. En sån låt som gör att man bara känner sig tio gånger coolare än resten av kidsen. Och om jag fortfarande, ett år senare, tycker att det är min allra bästa power/pepp-låt så måste det ju säga något?


En himla bra låt helt enkelt.

Daniel Merriweather - Change

Har kollat igenom mina fotoalbum här på datorn och hittat en massa som jag inte har lagt upp. Så därför blir det några dagar här då bilder läggs upp. Vilket också kan vara rätt bra utfyllnad då man har bloggtorka. Igår- Lotta. Idag- USA. Imorgon- Andra bilder från USA. Dagen efter det- Johanna och Seans bröllop. And so on and on...

...som heter Lotta och hon har världens finaste leende.

 

 

Det här med att vara kort. Det har egentligen aldrig stört mig så mycket. Är visserligen inte jättekort utan bara några centimeter kortare än den svenska meddellängden. Bara 4 centimeter enligt Wikipedia. Anser mig själv dock vara kort för att min längd ibland kan vara lite problematiskt. Till exempel när saker man behöver är på den högsta hyllan. Eller när alla badrumsskåp med speglar sitter lite för högt upp (familjemedlemmarna vi köpte huset av var ganska långa så att säga). Tränar visserligen vaderna när jag tår på tå och plockar ögonbrynen. Men ändå, det är lite jobbigt.

Förutom det så tycker jag inte att det är så illa att vara kort i samhället. Saker är ganska anpassade så att man ska kunna vara några centimeter under medellängden och ändå leva gött. Idag stötte jag däremot på en sak som verkligen inte var anpassad för oss med korta ben. Verkligen inte över huvud taget.

Provrum i olika affärer är oftast ganska värdelösa. Det finns många olika varianter på provrum men de brukar generellt sett vara trånga och med ett jobbigt ljus som gör att man ser fulare ut än annars. Det har även blivit mer och mer vanligt med mycket dåligt täckande skynken/dörrar till dessa provrum. Jag kanske inte tycker att det är optimalt men jag kan acceptera det.

Jag kan acceptera det trånga utrymmet och det hemska ljuset. Jag kan till och med acceptera att de av någon konstig anledning skulle vilja ha håliga skynken till provrummen (då går man ju liksom in i provrummen på egen risk). Något jag dock INTE tänker acceptera är när ett helt (inga varnande hål där inte) svart skynke som faktiskt stänger på sidorna (högst ovanligt) och som på utsidan ser ganska bra ut visar sig vara en diskriminering för människor med korta ben!  När skynket är så kort att den precis täcker rumpan! Nej. Där går gränsen. Hur i hela friden ska jag kunna testa byxor om jag hela tiden måste stå på tå? Ja, hur?!

Vansinnigt störande. Inte för att det var en massa folk i butiken. Men det kunde det ha varit! Det kunda ha varit en massa människor där som stod och stirrade på mina ytterst snygga ben (kanske inte jättetroligt men det KUNDE ha varit så).

Så om ni ser en person som vingligt står på tårna bakom skynket i ett provrum. Bli inte förvånade. Människan hade bara oturen att födas kort. Och vissa affärer tycker tydligen inte att de där "korta" ska kunna stå på sina fotsulor när de prövar byxor. Det är straffet de får. De där som är fyra centimeter kortare än medellängden.


(Sen att byxorna var alldeles för tajta och jag såg mycket osnygg ut i spegeln har inget med saken att göra. Sjävfallet inte)


Ett par andra mycket älskvärda byxor. Som gick sönder. Hatar när jeans går sönder. Äckelbyxor.

Blev efter att jag hörde denna låt så otroligt peppad på The Fray's album som ska komma ut i februari! Jag har inte hört något nytt från dem på väldigt länge så det är kul att det kommer så snart. Speciellt när låten är så skön! Japp. Me like.


The Fray - Heartbeat

Åh. Jag blir så glad! Jättekul med responsen! Känner mig betydligt mer taggad på skivan efter det här. Känns mer på riktigt nu också när det inte bara är jag som har sett omslaget. Jag tänkte också att jag ska fortsätta me att lägga upp något om skivan/mitt projektarbete en gång i veckan nu fram tills att den är klar. Så att ni kan följa processen. 

Hela projektarbetet ska vara klart andra veckan i april någon gång i slutet på mars kommer den att "publiceras". Exakt datum är dock inte bestämt än, behöver prata lite mer med min lärare/handledare om vad han tycker men jag kommer i god tid ge det exakta datumet för det.

Innan hela skivan publiceras (låter alldeles för proffsigt egentligen men det finns inget bättre ord för när den "kommer ut") så tänkte jag dock ge lite smakprov. Inte riktigt än men det kommer, jag lovar. Ni vet när artister ger ut singlar innan själva skivan kommer ut. Lite så fast mindre proffsigt. Så vet ni i alla fall lite vilken stil skivan går i och om ni blir intresserade av att köpa den eller ej. Mer om just det vid något annat tillfälle.

Anyways. Är taggad till tusen nu. Kommer bli sjukt sen när jag är färdig att faktiskt kunna hålla den i handen och veta att det är jag som har gjort det. Crazyyyyyy. Men så himla kul!

Och tack igen. Jag uppskattar verkligen responsen och jag ska fundera lite på det så får vi se vad det blir. TACK ni himla fina människor.