Nöjdhetskänsla på topp!

Vill ni veta hur vansinnigt grym jag känner mig just nu? Eller det kvittar för det tänker jag berätta ändå. Kan dock i förhand såhär varna för en gnutta högmod. höhö

Det finns ganska bra grunder till varför jag tycker att jag är så himla grym. Det är inte så att jag bara allmänt känner mig som en kung bara genom att vara jag (skulle dock vara ganska så nice) utan jag har faktiskt uträttat en ganska så awsome grej. Eller uträttat är nog fel ord, klarat av är mer passande.

För ungefär två veckor sen övningskörde jag ju för första gånge och kom jag hem efteråt och kände mig urkass. Jag sög big time och klarade inte av att starta bilen riktigt bra en enda gång på hela övningstillfället. Så då tänkte jag att great, det här kommer ta månader innan jag lär mig. Och vet ni vad? Jag hade fel!

Måste säga att ibland när jag är skeptisk och tror en viss sak så är det väldigt härligt att bli motbevisad. Nu säger jag dock inte att jag helt plötsligt var hur grym som helst och lärde mig allting men ack så mycket bättre det gick. Istället för att köra runt och runt där på industriområdet och öva på att bromsa och starta och HELA tiden göra samma fel - inte trycka ner bromsen tillräckligt- som jag gjorde sist så gjorde jag till och med rätt ibland. Wohooo. Visst motorstop blev det ett flertal gånger men majoriteten gick ganska bra vid starten. Sen helt plötsligt utan att jag riktigt fattade vad han hade i baktankarna så sa pappa till mig att svänga ut och "bara köra ner för gatan".
Helt plötsligt var vi på väg till Ica.

TRE flippin' rondeller, flera korsningar och en parkering. Jag fick anstränga mig för att inte få panik! Tro det eller ej men vi överlevde faktiskt. Sen frågade han mig om jag ville köra hem (det är alltså mer än en mil hem till mig, en massa rondeller, rödljus och uppförsbackar!) vilket gjorde att min andhämtning ökade bara av tanken. Nej tack. Då skulle jag i alla fall bara köra tillbaka till industriområdet. Vi körde lite omvägar, han sa vart jag skulle köra och så körde jag. Efter tjugo minuter började vi köra hem mot oss och då var det för sent för mig att komma och klaga. Så hem körde jag. Utan att få panik. Jag upprepade som en mantra i mitt huvud "snällasnällasnälla låt det inte vara rött" eller "låt det inte komma någon i rondellen så att jag måste stanna". Det hjälpte banne mig! Behövde bara stanna en enda gång och då gick det jättebra.

Kom hem, parkerade bilen, sprang in till mamma och gjorde en liten dans samtidigt som jag sträckte upp armarna och faställde att: JAG ÄR KUUUUUNG.

Så. Därför är jag lite bäst i världen just nu. I mina egna ögon.

2 cool 4 school

Just everyday life | | 4 comments

Tunga steg och en klagande liten tjej


Fakta för er som inte redan visste: simning är jobbigt.

Första gången på ett och ett halvt år som jag simmade ordentlig (läs: haft hål i idiot-trumhinnan) och jag känner mig helt död nu! Borde seriöst sluta försöka träna och sånt där för den här träningsvärken gör att jag blir funktionshindrad. No kidding! Jag klagar som en liten bortskämd flicka och rör på mig så lite som möjligt. När jag blir så trött som jag var när jag kom hem från simningen idag blir jag också sur. Det kan vara svårt att tänka sig men jag blir faktistk väldigt sällan sur så när jag väl blir det blir jag det på riktigt.

Blev sur bara av att mamma pratade med mig, som svar fick hon en arg blick. Jag undvek att svara på något och slog min syster när hon skulle lite "snällt" klappa mig på kinden efter att jag fräst åt henne att jag var så trött att jag ville lägga mig ner och dö och minsann inte tänkte sluta tjura(blir tydligen aningen dramatisk också men det är ju bara en charmig detalj, höh).

Bilden är definitivt inte tagen ikväll men tänkte att det kunde vara bra att försöka sprida lite glädje på bloggen, i synnerhet efter vissa inlägg då jag bara beklagar och tycker synd om mig själv. Stackars lilla Maggis. Så vansinnigt synd om mig med träningsvärk och bad ännu en gång på fredag! Ska tydligen köra vattenpolo på bollspelet så det blir ju intressant, eller något. Nej nu måste jag verkligen sova. Har suttit/legat här med datorn i knäet i en timma nu och haft svårt att hitta tillräckligt med energi för att förflytta datorn eller mig. Så ansträngande.

Medkänsla uppskattas. Och choklad. Då kommer jag helt plötsligt inte vara så trött eller sur längre. Tummen upp till det!
Just everyday life | | 6 comments

I need you to understand

Idag var jag ute och sprang igen. Duktig tjej hej. Sprang två varv vilket resulterade i en otrolig trötthet nu i efterhand. Rutin är bra och det här en bra rutin. Får se om det kan utvecklas till en rutin, vore trevligt. Kroppen värker en hel massa men det är det värt. Har varit väldigt trött hela dagen och somnade kort på den sista lektionen. Dreglade lite på handen dessutom. Mysigt värre.

Igår var det skolfoto. Extra smink lades på, extra hårspray användes, snyggaste kläderna sattes på och de stela leendena klistrades fast. Så som det brukar vara. Alla klagar på att de ogillar att ta kort men skulle samtidigt hata om de inte var med i katalogen. Skolkatalogen är ju bland det bästa som finns trots att man alltid hittar något att klaga om när det kommer till sitt utseende. Även ifall man i smyg är lite nöjd med bilden så går det aldrig att säga högt utan man måste beklaga sig över hur heeeeemsk man ser ut samtidigt som man måste säga till alla andra att de är huuur snygga som helst (även när de egentligen inte är det). Det är ju i skolkatalogen man kollar när man vill få reda på vad den där snygga killen i trean heter eller vilken linje den coola tjejen med tuff stil i ettan går på. Så om cirka en evighet kommer skolkatalogen befinna sig i mina händer och då ska några timmar spenderas till att kolla upp snygga människor och lite tyst skratta åt de som blev väldigt dåliga. heh. Love it.

Imorgon ska det simmas på idrotten och jag får ännu mer ont i kroppen bara av att tänka på det. Kan tänka mig hur trött jag kommer vara imorgon eftermiddag. Positivt är dock att det blir första gången jag simmar ordentligt på nästan ett och ett halvt år. Ska bli kul ändå. Ja jag försöker vara positiv och ignorera värken i mina ben.

Nu peppar jag inför morgondagen med Need you med Travie McCoy och funderar på att släcka och strunta i läxan som behövs göras. Fast nej. Jag jobbar med den en halvtimma i alla fall och så släcker jag vid nio, ja en bra kompromiss där med... mig själv. ? Peppandet funkar och jag ser fram emot morgondagen, eller just nu mest att få sova. Älskar för övrigt tidigare nämnda låten och tänker på hur grymt bra start på dagen den skulle vara. Just nu funkar den dock också som ett avslut. Först läxa sen sova. Äntligen.

Just everyday life | | Comment
Upp