SÅ SJUKT TAGGAD och så sjukt trött.



Körlektion idag. Kändes väldigt bra när han frågade när jag ville ta körkort. Innan skolavslutningen den 9:e juni svarade jag då. Okej, sa han och skrev ner det i sin lilla bok. Tre till körlektioner bokade. Teorilektionerna börjar på måndag och teoriboken planeras att öppnas nästa vecka också. Åh så bra så bra så bra.

Pappa sa att han skulle sponsra Vår ruset vilket gör att jag måste börja ta tag i det. Nästa vecka börjar löpandet! Fördelen med att skriva saker här på bloggen är att jag får så dåligt samvete om jag inte gör det att jag gör det BARA för att jag ska kunna skriva det här och visa att jag fullföljt mitt ord. Patetiskt men ack så effektivt! 

Nästa vecka ska vi boka biljetter till WHERE THE ACTION IS! SÅÅÅÅÅ VÄRT. Åh. Jag ska banne mig stå längst fram med en skylt där det står "my name is magdalena" på och så ska han kolla/blinka till mig när han sjungar magdalena. Det är lite utav en dröm just nu. 1000 kronor som försvinner bara sådär vilket känns i plånboken kan jag ju säga. MEN. Det är värt det. Så värt det.

Nu har jag precis panikläst färdigt Udolphos mysterier och ska snart börja på mitt arbete till svenskan. Känns sådär bra att säga så då klockan är halv elva och det ska ligga på 3000 ord. Jag är trött och vill sova. Men ska upp tidigt imorgon och sjunga för pappa eftersom han fyller år. Har världens grymmaste present tack vare Emma. Ni får se imorgon.

Shalom.
Just everyday life | | Comment

Dag 10 - ännu en ointressant sak om mig

Fick frågan för några veckor sen vad det värsta jag gjort var. Det var lite på skämt men jag hade det exakta provet. Jag vet exakt vad det värsta jag gjort är. Det är inget som jag skäms över att säga men det är något jag skäms över att ha gjort. Jag skäms något otroligt.

I sjuan började vi i en nya skola och i en ny klass. Man lärde känna nya människor och umgicks i nya grupper. Våran "grupp" vad ett tjejgäng på tre personer. Två av mina bästa vänner lärde känna varandra och så blev vi alla tre en riktigt skön grupp. Efter ett halvår började en annan tjej i klassen umgås med oss. Fast vi ville inte riktigt umgås med henne. Det finns inget bra svar till varför eftersom hon var en skön tjej som jag själv hade umgåtts med någon gång innan men det var så det blev.

Som försvar i huvudet hade vi att hon inte kunde komma eftere ett halvår och helt plötsligt börja hänga med oss. Hon skulle ta för mycket plats. Hon skulle trycka ut någon av oss andra. Nej, hon tilläts helt enkelt inte in i gruppen.

Nu var det inte så att vi sa elaka saker till henne, eller inte lät henne sitta med oss men det var så mycket värre på något sätt. Det var så hemskt i det osynliga. Vi planerade saker när hon satt jämte utan att bjuda med henne. Vi väntade inte på henne när hon skulle hämta sina saker. Hon inkluderades inte in alls.

Det var inte som om någon av oss var dumma nog att inte förstå vad vi höll på med men ändå ändrades det inte. Hela den vårterminen hade jag den där känslan av smuts. Jag kände mig smutsig och jag kände mig som en idiot. Varje kväll innan jag gick och la mig hade jag skuldkänslor som jag inte visste vad jag skulle göra av. Jag var kamratstödjare och jag visste exakt vad som hände. Jag visste exakt vad vi var. Vi var de typiska högstadietjejerna som frös ut dem vi inte ville ha med.

Det slutade med att hon bytte klass i början av åttan.

Några veckor efteråt pratade vi med kuratorn och saker och ting kom ut i det öppna. Jag kommer ihåg hur vi satt där och grät, alla fyra. Vi var så otroligt ledsna men det kändes så falskt på något vis för det ändrade ju ingenting. Vi ångrade oss något otroligt men det gjorde inte att det blev lättare för henne. Det gick ju inte att ta tillbaka.

Den sommaren mellan sjuan och åttan ä en av de jobbigaste jag varit med om. Jag kände mig fortfarande smutsig och jag kunde inte sluta tänka på vad vi hållt med under vårterminen. Det har tagit mig lång tid att komma över hela den här händelsen vilket i sig låter helt sjukt eftersom jag inte var den utsatta.

Nu fyra år senare säger vi hej till tjejen när vi träffar henne. Vi går på samma skola. Skuldkänslorna har svalnat men skammen finns fortfarande kvar. Jag skäms så in i.




Detta var dag 10 av 10!
| | Comment

Dag 9 - ännu en ointressant sak om mig

De som känner mig vet om att jag är ganska... inte klumpig men otursam ibland. Man skulle kunna bli lite förvånad för det sägs ju att smarta människor inte har otur utan de skapar sin egen lycka och sin egen tur. Tro mig, min förvåning är störst men jag har numera insett att det är universum som är emot mig och att jag inte har en chans att göra något åt det.

Jag har en vän som däremot skulle kunna kallas lite klumpig. Hon är en sån där filosof som försvinner in i sina egna tankar och som bli ganska ouppmärksam på det som pågår runt omkring. Hon är en sådan där som -bara hypotetiskt sett såklart- kan springa in i backspeglar på bussar eftersom hennes koncentration ligger på att springa ikapp den stillastående bussen så att hon inte skulle missa den. Hypotetiskt sätt då.

Där skiljer vi oss åt för jag har ändå bra koll på min omgivning och ser detaljer och sådant. Det är bara att min tur inte har funnits med mig alltid under mina levnadsår. Då har lite småincidenter hänt men som självfallet inte var mitt fel utan omständigheterna var helt enkelt emot mig.

1. Stoppa fötterna i bakhjulet på en cykel så att jag bryter ena benet och får jack i båda hälarna. Detta var dock inte mitt fel. Jag var två år och grannen satte mig på pakethållaren.
2. Ramla ner för trappan i lekstugan och få plaststolens ben i munnen och vara tvungen att åka in och sy. Det var de idiotiska plaststolarnas fel, inte vidare barnvänliga de där!
3. Ta en diabetesnål och stoppa i munnen så att den fastnar i min tunga Inte mitt fel att den låg framme och den glimmade läckert där den låg.
4. Ja, den gången jag var med och gjorde så att Bell fick ett jack i pannan. Okej, det var till mesta dels mitt fel, meeeen, Bell sa faktiskt åt mig att öka farten och då gjorde jag det.
5, Köra en faceplant i kyrkan och slå ut halva framtanden. Och sen slå ut den fyra gånger till. Inte mitt fel. Golvet var otroligt halt den där första gången. 2:a gången var Vanessas huvud för hårt, 3:e gången var jag tvungen att leka gris då vi lekte charader och 4:e gången blev jag knockad i munnen av en armbåge.
6. Ramla med cykeln ett X antal gånger. Men nu var det två år sen senast faktiskt! Dålig cykel. Trottoaren flyttade på sig helt plötsligt och kom för nära cykelhjulet.

Så sen jag blivit sjutton och en mogen sofistikerad kvinna är jag dock mycket mindre benägen till sådan otur. Sånt där tjaffs som att ramla och stoppa nålar i munnen alltså. Okej, jag halkade några gånger denna vinter (fem) men det var inte heller mitt fel utan det var den där himla isens fel. Jag kan ju inte hjälpa att is är halt. Det var inte jag som hittade på den uppfinningen!



Jag har bara otur helt enkelt. För klumpig känns ju som en överdrift faktiskt.
| | One comment
Upp