Konstiga känslor om vilka som har rätten till att förändras

Ikväll var första, och troligtvist inte sista, gången sen jag bestämde mig för att åka iväg som jag kände lite utav en ångest. Alltså, det är en konstig känsla. Det är nog inte ångest alls egentligen men det är en jobbig lite tvetydig känsla. Jättekonstigt.
 
En blandning mellan
* att vara så exalterad och peppad så att det liksom känns i hela kroppen och det känns lite som om man glöder av förväntan och längtan inför att få göra det som man väntat länge på att få göra. Speciellt inför att få förändring och något nytt och spännande som man vet att man kommer komma ihåg under hela livet
 
och

* känna en sorts sorg över att lämna den vardagliga tryggheten och lyckan av att bara vara. Att lämna "sin roll" som har blivit lite uttjatad och tråkig men på samma gång är så trygg och härlig. 
 
Jag kommer bara vara borta i tre månader så det är verkligen inte som om jag gör ett livsavgörande val eller något som kommer påverka min omgivning vidare mycket men ikväll är första gången som det faktiskt känns lite jobbigt att åka. Jag är så otroligt, otroligt taggad och jag blir än mer taggad på att åka med varje dag som går. Det är bara konstigt att saker faktiskt fortsätter och rullar på även när man inte är hemma. Hah. Så mycket anser jag mig själv vara värd och så stor roll tänker jag tydligen att jag har i mina människors tillvaro att saker inte kan fortsätta precis som förut när jag inte är här. Bara att de ska ha institut och hemafton utan mig i kyrkan känns såååå konstigt. Eller att min familj ska ha familjehäng och firande när jag inte är där. 
 
Egentligen är det ju så självklart att det kan fortsätta och fungera precis lika bra även om man själv inte är där. Även om jag gärna vill tro det ibland så handlar inte allting om mig. Det gör ju faktiskt inte det.
 
Det är konstigt det här med förändring. Jag suktar så ofta efter den för jag älskar när det händer saker och nya lärdomar och erfarenheter kommer men på samma gång vill jag att det är jag som kontrollerar förändringen. Att det som jag vill ska förändras kommer förändras och det som jag vill ska vara likadant livet ut ska vara det.
 
Så, vi kan väl göra en deal? Jag går och upplever, lär mig saker, går igenom saker och så förblir allt annat, inkluderat alla ni som läser detta, precis som förut? Låter det bra? Bra. Då kör vi på det!
 
 
 
words words words |
Upp