Då får man väl ta saker i egna händer

Nu när jag varit hemma i en månad och kommit in i en rutin så visar det sig att den rutinen inte riktigt är... allt för fullspäckad. Jag jobbar på konditoriet några timmar i veckan, håller på mycket med unga vuxna gruppen och kyrkan, fixat med lite missionsförberedelser men mer än så har det egentligen inte varit de senaste två veckorna. Så jag har haft mycket fritid om man ska säga så. Och jag är ärligt talat inte den som vanligtvis klagar på fritid. Jag är av naturen relativt lat och ä-l-s-k-a-r att inte behöva göra någonting. Om jag kunde så skulle jag gärna stänga in mig en vecka och bara kolla på serier non stop om jag kunde. Så jag tänkte att det skulle vara rätt skönt att få en paus och inte behöva göra så mycket men hjälpe mig, jag har redan tröttnat och det har bara gått två veckor. Det bådar inte gott för de kommande veckorna.
 
Jag är nämligen i en vänteperiod just nu. Jag har kommit hem från en korttidsmission och ska snart åka ut på en heltid. En heltidsmission innebär att jag kommer vara borta i 18 månader och det är mycket förberedelser ssom ska göras inför det men innan jag har fått tillbaka mitt kall och vet vart och när jag ska åka så är det inte allt för mycket jag kan göra. Så jag väntar. Och jag kollar på serier, filmer som jag velat se men aldrig tagit tiden att se. Jag övar på mitt pianospelande. Väljer ut recept att ta med på missionen. Jag sorterar i mina spotifylistor och försöker hitta ny musik att lyssna på. Jag lagar mat och tycker om det (och det om något är ett bevis på att jag har mycket tid på mina händer för jag har under hela mitt liv tyckt att laga mat och baka är det tråkigaste som finns)!
 
Det jag egentligen ville komma fram till är att jag har mycket tid på mina händer just nu och att jag försöker fylla den tiden med något. En av de saker som jag har försökt göra är att läsa bloggar och hitta intressanta texter eller bra fotografer. Vad som helst som kan ta av min tid men på samma gång också ha något slags innehåll. Det jag har märkt är att i stort sett alla bloggar som jag tyckte om och följde förut har slutat uppdateras. Och därför kom jag fram till att då får jag väl ta saker i egna händer och börja uppdatera min egen blogg. Kan ju inte klaga på att andra inte gör det när jag själv inte gör det. 
 
Så det är därför jag i detta nu sitter i min säng och uppdaterar min lilla blogg och skriver en otroligt lång text om varför jag skriver det här. Sorry, jag får arbeta på att korta ner mina texter. Speciellt när det handlar om helt ointressanta saker! Men grattis till er alla som läste hela texten, ni får en mental hög femma.
Just everyday life |
Upp