Ur pappas dagbok, 33 år tillbaka

"Till min förvåning så gav hon mig en kyss på kinden och gick upp. Vad gör jag nu...?" 
 
Ja, detta var de ord pappa skrev ner i sin dagbok när han var 21 år gammal och var i England och hälsade på den unga kvinnan som senare skulle bli känd som hans fru och min mor. 
 
Eftersom jag ska åka på mission snart så gav pappa mig sina dagböcker från sin missionstid. Han var 19 år gammal och åkte till Finland i två år. Sammanlagt så är det sju dagböcker från precis innan han åkte tills några månader efter att han kommit hem. Böcker om hans vardagliga liv och tankar. Vissa dagar är inte allt för händelserika utan pratar mest om hur det går för honom att lära sig finskan, andra dagar är det mer som händer. Det står inte så tydligt på dem under vilken tidsperiod de är skrivna så därför var jag tvungen att gå igenom dem lite snabbt när jag fick dem för att avgöra vilken som var först och i vilken ordning jag borde läsa dem. Tänkte ju självklart börja från början så som man brukar göra men sen såg jag den sista dagboken från denna tidsperiod och såg en vissa flickas namn dyka upp oftare och oftare på sidorna så då var jag ju tvungen att börja där. 
 
Det blir som en berättelse om en ganska oskyldig ung man, förvånansvärt självsäker för sin bristande erfarenhet med flickor. Han åker till ett främmande land för att hälsa på flickan som han skrivit brev med under en längre period, flickan som han egentligen inte känner så väl sen innan. Han tar med sig sin syster som förkläde och hälsar på flickan, hennes pappa och hennes mormor. Flickan, som är betydligt mer erfaren men ändå ganska blyg, är ordentlig och mogen men också väldigt flickig, precis rätt för att få honom på fall. Och hon är redan betagen av denna långa, mörkhåriga pojkman. 
 
Därav den första meningen. 
 
Sedan faller allt på plats. Han skriver om hur söt och vacker hon är, hur hon kommer bli den perfekta modern och en underbar fru. Han åker hem, kör på hemma men saknar henne. Åker tillbaka några veckor senare och de bestämmer sig för att de nog ska gifta sig. Sen tar dagboken slut när han några månader senare gör lumpen och de överlever på brev och korta telefonsamtal ibland och pratar om att förlova sig på riktigt.
 
Det är helt underbart att läsa. Att få se den här sidan hos sin egen far i unga åldrar. Jag myser lite inombords åt hur gulligt det är och ler extra mycket när jag ser mamma och pappa. Tänka sig att de var så där söta, unga och nykära! 
Just everyday life, words words words |
#1 - - AntonH:

Vad coolt! Tack för att du delade med dig av din faders dagbok. Själv blev det 3 dagböcker för mig för mina 2 år. - Jag skrev i dem varje dag dock :)

Svar: Dagböckerna var ganska tunna så det var därför det blev så många :) Det är kul att ha och läsa!
Maggis

#2 - - Marie Strömberg:

Det var det finaste jag varit med om på mycket länge.

Svar: Vad glad jag blir! Dagböcker är något så otroligt underbart alltså!
Maggis

Upp